Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

 

HUNDAR vi har haft

 

 

S:t Bernhard: ALPHOFS VANJA var den tik som vi startade vår kennel med för många år sedan. Redan som liten var hon alldeles enastående. Det blev en hel del utställningar landet runt med henne och hon samlade på sig certifikat o pokaler nästan överallt. Hon blev årets valp och senare även Champion. Th. är hennes valpkull som fick förlösas med kejsarsnitt efter lång väntan. Hon fick 5 valpar men en dog ganska snart efter förlossningen. Men de här 4 småttingarna var det då rakt inget fel på, livliga o glupska till 1000 mellan sovstunderna.

Från vänster på fotot är det Athom, Adam, Ada och Athena. Valparna såldes till olika håll och fick det jättebra i sina nya hem. Men Athom blev det en del problem med, när veterinären ville att ägaren skulle avliva honom, när han var ca 7 månader gammal, pga grava höftledsfel. Avlivningar  som tyvärr händer oftare än man tror alldeles i onödan med storuxna tunga hundraser. Vet inte om veterinärerna är så väldigt insatta i detta men de allra flesta HAR inte höftledsfel och det går i de allra flesta fall att rätta till. Mer om Athom och hur vi gjorde för att han skulle bli bra kan du läsa på sidan med  djurhistorier här. Detta blev också hittills den enda kull som jag varit med om att föda upp. Min sambo har tidigare fött upp en hel del valpar, fast det var innan vi träffades.

Vi skaffade så en tik till, Alphofs Katinka för att ha en tik till för avel. Men Tinka visade sig inte alls vara en typisk S:t Bernhard, varken till exteriör eller temperament så vi beslöt att inte ta några valpar på henne. Vid 2 års ålder lämnade vi henne till fodervärd, där hon fick stanna och hade det mycket bra. Efter att Vanja hade fått förlösas med kejsarsnitt, efter några väldigt jobbiga dagar, så ville vi inte riskera att ta fler valpar på henne. NärVanja gick bort vid 10-års ålder så blev det ytterligare en ny tik, tänkt för avel, Alphofs Vanessa.  Hon utvecklades mycket bra och verkade lovande, stor o rejäl med ett underbart psyke. Men sen hände det en massa, jag fick nytt jobb och vi var tvugna att flytta från huset till lägenhet så att jag skulle kunna hinna hem på lunchen till Vanessa o yngsta dotterns sheltie Sussie.  Tiden gick och när vi äntligen fått tag i ett hus med lite plats och utrymme så tyckte vi det var försent att ta valpar på henne. Eftersom mitt jobb gör att jag jobbar hela sommaren, när de flesta utställningar är, så kom vi inte iväg på det heller. Sommaren 2006 så blev Vanessa sjuk och gick bort mycket hastigt i vad veterinären trodde , livmoderinflammation med mycket snabbt förlopp och 2007 var det lilla Sussies tur att vandra vidare.

Har nu varit utan hund sedan dess och har väl tyckt att det fick vara bra nu eftersom det är så smärtsamt när de försvinner ur ens liv.

Men nu har vi bestämt att det ska bli en ny valp i år (2008), fast inte förrän i september när jag får det lugnare från jobbet o kan vara hemma mycket, vilken ras vet jag inte ännu men för min sambo existerar ju bara S:t Bernhard så vi får väl se hur det blir. Nu ser jag i alla fall fram emot en ny hund i mitt liv.

 

  

 

  

 Här är det dags för utställning, nu är valparna, Adam o Athena några månader gamla, och är på väg till första utställningen. Väl framme är det skönt med ett hundtält där de kan få lite skugga o lugn och ro från de andra hundarna på utställningen.  I tältet ligger Vanja längst in och sedan unghunden Katinka, om henne finns också en liten rolig historia på sidan med djurhistorier.

 

 

 

  

MADONNA svart långhårig schäfer. Den mest krävande valp jag någonsin haft med energi till tusen ......

 

 

 

 

 

 

 

                                                         

 

 

 Shetland Sheepdog (sheltie) tiken Sussie. En pigg o glad liten tjej som ville vara alla till lags. Egentligen var hon yngsta dotterns utvalda valp. Men som vanligt blev det mamma som fick ta hand om det mesta. Men hon var så god och glad så det var inga problem med henne den lilla sötnosen. Hon vandrade vidare till de evigt gröna ängarna förra året och sen dess har jag varit hundlös! Kan inte bestämma mig om det ska bli hund igen eller inte...det är så jobbigt när man förlorar dem... men det blir nog så förr eller senare. Efter att ha haft hundar hela livet så blir det ett tomrum, även om vår busiga katt just nu agerar både hund o katt så det räcker till och blir över.

 

                                                                                            

 

 

                                                                                              

 

 

 

 

 

.

              

 

  

    

 

    

  

       

                

 

 

 

 Länkar till gif-bilder som jag inte gjort själv:

www.mikesfreegifs.com

www.vargen.de

 

Tapeten har jag själv gjort och

Här har jag hämtat knappar: